Klubblegendar nummer 14: En jävla Kärring
Lagets förra tränare Kärring låg på soffan i klubbhuset och mådde djävulskt dåligt.
Han tittade upp mot det trasiga taket och försökte fixera blicken. Hela världen snurrade och han försökte röra sig så lite som möjligt.
Han undrade om han var bakis eller fortfarande full. Munnen smakade gammal kattsand.
Vad fan hade hänt igår? Vad fan hade hänt den senaste veckan?
Det sista minnet han lyckades frammana var att Greby HC hade utnämnt en ny tränare och att det sedan blivit avtackningsfest för honom.
Högerhanden kändes stel och han tittade på den. Ett plasttrollspö satt fasttejpad på den. På armen satt en vit trikå, han följde blicken ner mot kroppen och såg att det satt en rosa barlettklänning runt midjan och ett par gröna trikåer på benen.
Kärring kände först obehag men sedan en lättnad. Äntligen var han fri från Greby HC.
Plötsligt slogs dörren upp och Hedis välbekanta röst hördes.
”Hur mår vår senaste klubblegendar?”
Klubblegendar!? Tänkte Kärring. Skit också.
Han tittade upp mot det trasiga taket och försökte fixera blicken. Hela världen snurrade och han försökte röra sig så lite som möjligt.
Han undrade om han var bakis eller fortfarande full. Munnen smakade gammal kattsand.
Vad fan hade hänt igår? Vad fan hade hänt den senaste veckan?
Det sista minnet han lyckades frammana var att Greby HC hade utnämnt en ny tränare och att det sedan blivit avtackningsfest för honom.
Högerhanden kändes stel och han tittade på den. Ett plasttrollspö satt fasttejpad på den. På armen satt en vit trikå, han följde blicken ner mot kroppen och såg att det satt en rosa barlettklänning runt midjan och ett par gröna trikåer på benen.
Kärring kände först obehag men sedan en lättnad. Äntligen var han fri från Greby HC.
Plötsligt slogs dörren upp och Hedis välbekanta röst hördes.
”Hur mår vår senaste klubblegendar?”
Klubblegendar!? Tänkte Kärring. Skit också.
