En epok går i graven
En av HTs skönaste och sjukaste lag har upphört, Tequila Terror. Och med dem försvann även Hedis gamle vapendragare, riksärkeaset Gerhard Murer.
En förkrossad och otröstlig Hedis hade med hot och våld föst samman hela laget på hemarenan.
Lagets tränare Kärring och General Managern stod längst bak och försökte göra sig små.
GM: ”Trist att se en sådan ärorik klubb gå i graven.” GM suckade.
K: ”Det finns alltid idioter som tar spelet för seriöst”
GM: ”Ja, alla vet ju att fotboll är en kärringsport.”
Lagets tränare hostade till
GM: ”Inget illa menat.”
Hedis började med att hålla ett litet tal samtidigt som han höll upp en bild på Murer. Där Murer gick in med dobbarna först i skrevet på en domare.
GM tittade på Kärring.
GM: ”Varför har du kjol på dig?”
K: ”Hedis sa att en kärring måste ha det på minnestunden”
GM: ”Snygga ben”
K: ”Tack, jag rakar dem varje dag”
GM såg besvärad ut.
Hedis hade nu stämt upp i en sång som tydligen han och Murer brukade sjunga.
H: Helan går, sjung hopp farellallan lallan lej. Helan går, sjung hopp farellallan lej.
Rösten pendlade mellan falsett och dovt brummande.
GM tecknade åt tränaren att de skulle försöka smita undan.
De gick längs bygatan när Kärring frågade.
K: ”Tror du att Manderville kommer tillbaka?”
GM: ”Vet inte, de flesta kommer tillbaka förr eller senare. Vi får väl se, mirakel har ju hänt innan. Vi har ju trots allt Jesus i laget.”
Notis
På kvällen satt Hedis kvar vid arenan. Han var inne på sin femte dunk alkoholhaltiga jästa sörjor. Han var fortfarande nedstämd. Någon hade hämtat hans favoritget. Men trots att han pungslagit geten i en timmes tid kände han ingen glädje. Hedis undrade vad Murer göra vid ett sådant här tillfälle? Han hade nog skaffat kvinnligt sällskap. Det fanns ju trots allt en kärring i byn.
En förkrossad och otröstlig Hedis hade med hot och våld föst samman hela laget på hemarenan.
Lagets tränare Kärring och General Managern stod längst bak och försökte göra sig små.
GM: ”Trist att se en sådan ärorik klubb gå i graven.” GM suckade.
K: ”Det finns alltid idioter som tar spelet för seriöst”
GM: ”Ja, alla vet ju att fotboll är en kärringsport.”
Lagets tränare hostade till
GM: ”Inget illa menat.”
Hedis började med att hålla ett litet tal samtidigt som han höll upp en bild på Murer. Där Murer gick in med dobbarna först i skrevet på en domare.
GM tittade på Kärring.
GM: ”Varför har du kjol på dig?”
K: ”Hedis sa att en kärring måste ha det på minnestunden”
GM: ”Snygga ben”
K: ”Tack, jag rakar dem varje dag”
GM såg besvärad ut.
Hedis hade nu stämt upp i en sång som tydligen han och Murer brukade sjunga.
H: Helan går, sjung hopp farellallan lallan lej. Helan går, sjung hopp farellallan lej.
Rösten pendlade mellan falsett och dovt brummande.
GM tecknade åt tränaren att de skulle försöka smita undan.
De gick längs bygatan när Kärring frågade.
K: ”Tror du att Manderville kommer tillbaka?”
GM: ”Vet inte, de flesta kommer tillbaka förr eller senare. Vi får väl se, mirakel har ju hänt innan. Vi har ju trots allt Jesus i laget.”
Notis
På kvällen satt Hedis kvar vid arenan. Han var inne på sin femte dunk alkoholhaltiga jästa sörjor. Han var fortfarande nedstämd. Någon hade hämtat hans favoritget. Men trots att han pungslagit geten i en timmes tid kände han ingen glädje. Hedis undrade vad Murer göra vid ett sådant här tillfälle? Han hade nog skaffat kvinnligt sällskap. Det fanns ju trots allt en kärring i byn.
