grebyhc

Den isländske spelaren Haukur Sturluson var en stjärna. Han hade spelat i både U20 och landslaget. Han hade spelat fotboll över hela världen, bränt hutlöst mycket pengar på kvinnor och sprit. Men några skandaler och han befann sig plötsligt på fotbollens bakgård/uthus, Greby HC.

Lagets General Manager hade storstilade planer för att förbättra laget och det genom att värva en fd stjärna.

GM hade placerat lagets ekonomiansvarige på knä i farstun, beredd på att slicka röv (och annat också för den delen). Men förhandlingarna hade gått trögt. Haukur klagade över stanken från arenan var outhärdlig, och han hade varit mycket besviken över den utlovade bungalow, med vacker utsikt över solnedgången inte svarat upp till hans förväntningar(ett utedass med trasig vägg mot väster).

Lagets ekonomiansvarige började där han stod på knä bli riktigt orolig över att hans tjänster snart började bli efterfrågade.

Men lagets GM hade ett sista trumfkort kvar på handen.

GM ”Men se det såhär Haukur, med din lön och inköpskostnad. Det är få lag som klarar det ekonomiskt. Vi har pengar som skit och skit är något vi har mycket av”

Haukur begrundade detta och sa.

H ”Okey…se byn…en gång till…bestämmer sen”

Sagt och gjort de båda gick ut på bygatan. GM kände sig nöjd, nu kunde det inget gå fel.

Lugnet bröts av en röst som skrek:

”DEN RÖSA BÄVERN ÄR LÖS OCH SLÅSS MED KAFFEBURKAR!”

Nedför gatan kom Hedis springandes sånär naken endast iförd sina fluffiga kanintofflor(som han varsamt och försiktigt slagit ihjäl med ett järnrör).

Haukur slängde sig i sin BMW och försvann i ett moln av grus och damm.

Lagets GM suckade tungt och tittade nedför gatan där Hedis kommit ifrån. Där kom någon iförd en rosa bäverdräkt viftandes med kaffeburkar. Jaha, tänkte GM, här ska det fan bankas bäver.

Reportern från tidningen Gödsel och Traktorer satt ordentligt i skiten.

Allt han hade gjort var att åka till Greby HC:s klubbhus för en intervju.  Han hade frågat lagets General Manager varför Greby HC hade gått så dåligt denna säsongen.  Lagets GM var en bitter, syrlig och gravt alkoholiserad man muttrade osammanhängande och skyllt på tränarjäveln, ofokuserade spelare och oförklarliga dräktiga får och kvigor.

När reportern öppet kritiserat att det var GMs ansvar och fel att laget hade gått dåligt hade tagit hus i helvete.  Hedis  hade dykt upp och sedan hade det svartnat för ögonen.

Och nu satt reportern ordentligt i skiten eller så stod skiten honom upp till halsen. Vilket som passade bäst visste han inte då han inte kunde röra fötterna. Men han var i alla fall begravd med koskit upp till halsen.  Men han hade i alla fall fin utsikt över arenan, åkern mellan skithuset och gödselstacken.