Klubblegendar nr 12: En legendarisk mutta
Lagets General Mangager lutade sig tillbaka i kontorstolen på kontoret och stirrade upp i taket. Han mådde djävulskt dåligt efter fylleriet kvällen innan. Hela världen verkade snurra. Riksärkeaset Hedis låg på soffan inne på kontoret och släppte ifrån sig diverse suspekta ljud ur olika kroppsöppningar. I stunder som denna var han inte alls nöjd med sin tillvaro. Ibland undrade han om han borde göra något vettigt med sitt liv. Hans tankar skingrades av att Grebys finska spelare Jukka Mutta kom in.
JM: ”Jag hörde att jag blivit intagen till Hall of Fame”
GM försökte plocka fram fragment från gårdagens tvivelaktiga bravader.
GM: ”Det kan nog stämma?”
JM: ”Men jag trodde att jag fortfarande var bra?”
GM: ”Du är ganska dålig Mutta, du tillför inte mig eller laget någonting, det är inte direkt någon fröjd att se dig i aktion.”
Jukka Mutta suckadeJM: ”Jag trodde de ingick en ceremoni när man hamnade där.”
GM kände hur huvudvärken pulserade.
GM:”Visst ja, ceremoni. Hedis.”
H: ”Mmmf?”
GM: ”HEDIS!”
H:”Vaaaaad?”
GM: ”Jukka Mutta är numera HoF. Klappa händerna.”
Hedis gav honom fingret.
GM: ”Klappa händerna så får du popcorn.”
Hedis klappade händerna två gånger innan han begravde huvudet under kudden.
GM:” Grattis Jukka! Gå och hämta en dunk alkoholhaltiga jästa sörjor i köket och försvinn ut ur min åsyn. ”
JM:” Vad ska med alkohol till?”
GM: ” Du är finne! You know what to do”
Jukka Mutta gick besviken bort mot köket.
GM: ”Och när du ändå är där kan du väl slänga in lite micropopcorn!”
GM lutade sig tillbaka i kontorstolen. Hela världen verkade snurra. Att förtrycka och jävlas med folk var rätt skönt . Trots allt var han nöjd med sitt liv ändå.