grebyhc

Hedis satt hemma och kände sig ensam och miserabel. Att antasta ekorrar var en sak men det gick inte att jämföra med en kvinna.
Men ingen kvinna skulle vilja ha Hedis. Inte ens om han var den siste mannen på jorden eller om hennes liv hängde på det.
Så Hedis sparkade igång sin dator och loggade in på en datingsida. Han visste inte vad han skulle skriva så det blev ”Spermadonator söker kravlöst av honkön (helst människa)”
Två dagar senare när han satt och pungslog sin älsklingsget slogs dörren upp. Och där stod hon, polskan Svetlana.
Svetlana var ett riktigt monster med neandertalare utseende, hon var så gräslig att hon kunde få byggnadsarbetare att gråta vid blotta åsynen av henne. Det var till och med så att Hedis ögon började tåras.
Hedis insåg att han var körd, för kvinnan hade bestämt sig för att både bli gift och gravid. Och de närmaste dagarna gjorde han allt vad han kunde för att bli av med det hiskeliga fruntimret. Men förgäves, hon vägrade att åka.
I ren desperation vände han sig till sin ”något” efterblivna bror Plöset.
Plösets idé var lika enkel som genial. Deras gemensamma vän Kotten ägde en fiskebåt som han brukade åka till in på polskt vatten för att fiska vithaj. Att det inte fanns någon vithaj
utanför Polens kust var det ingen som hade berättat utan alla var glada att slippa aset i några dagar.
Dessutom brukade han klaga att det var ensamt på resorna.
Sagt och gjort de prackade på Kotten Svetlana som trodde att hon var hans drömkvinna
När båten försvann i horisonten sa Hedis:
”Man ska inte ta sig vatten över huvudet, för du drunknar man.”
”Små hönor ska inte lägga stora ägg, för då blir de slappa i rumpan” Svarade Plöset.
När Hedis kom hem till sin favoritget sade han eftertänksamt
”Hellre än polare i Polen än en påle i röven”